….skriver LOBban på fejjan och lägger ut den här bilden:
Vet inte var han ska eller med vilka men bara älskar´t!
Min gissning är att han far iväg med Tobbe Röd (hängisen) och Ahlberg (det sägs att han köpt Alfons Å´s ena hojpa och den vita ser ut som just den!)
Själv la jag ut den här och skrev ”Just sayin´”
För övrigt så bor längtan i våra bröst….ja egentligen kan jag väl bara tala för mig själv men jag är rätt jättesäker på att jag även kan tala för alla Galtgubbarna… Här kommer en text jag skrev för x antal år sen, och det här är vår längtan! Så jävla mycket!!
”Sätt nu på den här låten kära vänner, och gärna ganska högt…
….sen tänker ni er in i följande scenario:
Det är en lördag i juni månad, solen skiner från en klarblå himmel och värmer så skönt. Långt bort på grusvägen hörs ett muller och man känner nästan vibrationen i marken…snart blir mullret starkare och ett gäng kamrater rullar in till en klubb på sina Harley Davidsons. De stiger av sina vidunder och genast kommer några kamrater fram med varsin iskall öl som fuktar torra strupar. De kramas med vänner och slår sig ner i det gröna utan att ens ta av sig mc-kläderna. Från ljudanläggningen hörs ovan nämnda låt och de känner sig som hemma!
Lite senare är det dags att slå upp militärtältet, jodå, de är oftast duktiga och ser till att det blir gjort innan yrseln slår till. Roadcaptain är tältchef och de andra lyder, medan de fixar med det delar de broderligt på en flaska iskall Kir. Så där ja, av med mc-kläderna och sedan återvänder de till vännernas klubbkåk. Det börjar skymma ute och det är faktiskt lite kyligt så de sätter sig vid elden som någon av deras pyromanvänner ivrigt matar med torr björkved. De skrattar och talar om banalt trams, de fjantar sig och skrattar hysteriskt åt töntiga saker, men de talar också om svunna tider och om livet.
Timmarna går och de sitter mestadels och talar med varandra runt elden den natten. De vet att de hör hemma på en sådan här plats, hos en mc-klubb med likasinnade, runt en lägereld där alla är likvärdiga, alla som är där vet vad det handlar om och hur härligt det är att vara sig själv, att ha ett genuint intresse och veta att det är just där man ska vara. De få tjejerna som är med den natten vet att de är trygga, att så länge de befinner sig just där kan inget ont hända dem, de vet att männen runt omkring dem aldrig skulle låta ondskan ta dem.
Så kommer ljuset och fåglarna börjar kvittra…de sitter runt elden och ser solen gå upp….någon leds iväg och bäddas ner i tältet vars kamin fått det råa att försvinna…någon börjar bli hungrig och någon annan skär upp ett korvpaket, en kall korv vid 05-rycket en söndagsmorgon i juni är aldrig fel! Då och då droppar någon av och knallar ner till tältet.Framåt 08-tiden bestämmer sig de sista för att det är dags att knoppa in och få några timmars sömn…sedan sover alla sida vid sida tills någon pratkvarn inte kan låta bli att väcka de andra…
Det är söndag förmiddag och en av tjejerna ligger i tältet och håller i huvudet samtidigt som hon ler när hon tänker på vilken fin natt det har varit, det har varit ännu en natt som kommer att bevaras som ett vackert minne. Hon är så tacksam och lycklig över att vara en del av allt detta och hon vet att hon är rik på vänner! Hon ser fram emot att skriva ner en liten berättelse som andra ska få ta del av, men hon vet att man aldrig riktigt kan förstå om man inte har upplevt det…
Det är hög tid att uppleva ännu en vacker natt! Längtan bor i mitt bröst…!!”
Amen.
