Nu ska jag få åka hem på permission är det tänkt. Först så måste sjukgymnast och arbetsterapeuten åka med hem och titta vad som måste göras innan jag får åka hem. Måndagen den 7 april är tanken att vi ska åka hem. Första gången jag kommer att sitta i en bil på över 4 månader och åka i en dryg timme.
På morgonen ringer Monika och säger att Liam tyvärr har varit magsjuk hela natten och morgonen, talar om det för sjukgymnasten och hon tycker att vi ställer in besöket och tar det nästa måndag istället… Jaja det är ju bara att hålla med och hålla ut en vecka till.
Sjukgymnastiken går bra och studenten kör verkligen med mig, inget ont om det, känns bara bra att få bli svettig och slut i kroppen på rätt sätt.
Får veta att Galtholmen tänkte komma upp och vi ska ut och äta på O´Learys i Falun. Gud vad roligt tänkte jag, men sedan kom ångesten. Hur i helvete ska jag kunna vara ute bland folk i rullstol, ser ut som en riktigt cancerpatient utan hår på huvudet och allmänt grå.. Först tänkte jag tacka nej till det hela på grund av att jag inte ville visa mig ute bland folk. När jag berättade att det var tänkt att jag skulle ut och äta tyckte alla sköterskor att det ju var en jättebra idé. Så jag sa inget till klubben. Det var nästan alla som dök upp och vi åkte ner i våran så fina ” bärplockarbil ” med rullstolsramp där bak, vilket bra köp Stenman!! just då i alla fall. Det var helt suveränt kul och gott att äta ute på restaurang igen. Kul att få träffa alla underbara vänner igen, detta levde jag på länge.
Galtholmen Mc på Oléarys i Falun!
Nu blev det hemfärd och genomgång av huset. Det mesta såg riktigt bra ute tyckte de, en ramp in på toaletten vore ju inte fel så det fixade farsan under veckan så jag kunde få åka hem på skärtorsdagen.
Enda problemet som jag såg det var att komma in i huset men det fixades med ett par ramper som jag fick låna från Falun.
På onsdagen så fick jag min femte cytostatikabehandlig. Då kom jag på ett problem till, en massa sprutor som skulle tas och blodsockret skulle ju kollas flera gånger om dagen. Jag som inte kan ta sprutan i magen på mig själv och så det kunde ju bli flera om dagen, vita blodkroppssprutan och insulinsprutan. Vet ju att mitt blodsocker sticker i väg på grund av all kortison som jag måste ta under behandligen.
Får komma hem på skärtordagen och hemma till annandag påsk.. helt underbar känsla att få vara hemma.
På morgonen första dagen hemma så lade jag upp alla mediciner jag skulle ta denna morgonen. 19 st!! och en spruta. Cellgiftstabletterna fick ingen annan än jag ens röra!! Lika på sjukhuset när jag tog dem dagarna efter behandlingen.
Men kan säga att det var bland det jobbigaste jag gjort oxå, det var ju inte bara att rulla in på toan som på 56an. Nu var det ramp, trångt och inte så lätt att flytta över sig till toan. Efter ett par ggr så gick det. Trångt att komma till köket, trångt i sovrummet, svårt att ta sig ner i soffan och för inte att tala om att ta sig tillbaka i rullstolen.
På påskafton var det familjedag och påskmiddag på klubben, tyvärr så kunde jag inte delta för att jag skulle träffa mina bröder och äta lite gott.
Det var precis detta jag blev varnad för.. våga säga nej men det är ju inte det lättaste när man inte varit hemma på 3 månader. Hur som helst så gick det klart över förväntningarna. Ett problem som jag såg var ju även detta med toalettbesöken. Jag hade en så kallad uridom och en påse på benet. Alla ställen är ju inte direkt anpassade för en rullstolsburen. Men det gick så bra så. Kom hem vid 23 tiden och skulle kolla blodsockret innan jag gick till sängs. 25 blev det och det kändes ju inte bra direkt. Tur att man har så snäll fru så hon fick ge mig insulinsprutan i magen då. Morgonen efter så var värdet nere på 7 igen. Påskdagen var det bara att ta det lugnt och bara njuta av att vara i hemmets lugnets vrå.
Hemma med Nova!
På måndagen kom sjuktransporten och hämtade mig, lite jobbigt att åka bil men det gick bra.
Kände mig inte så pigg när jag kom upp till Falun så påpekade det till sköterskan, kände mig precis som när jag hade dålig blodvärde.
Vi får se till att ta prover på dig, sa hon. Men inget hände den dagen så det blev provtagning på morgonen och när svaren kom så var jag inte förvånad att blodvärdet var lågt igen. Skulle få blod på eftermiddagen sedan men inget hände och de skyllde på skiftbyte och lite annat. När klockan var 20 så bestämdes det att jag skulle få blod till natten som sist så. Att ligga hela dagen och må allmänt dåligt är inte kul.
Men dagen efteråt så var livet på topp igen!!!
Nytt träningsschema och det var hårdkörning hela veckan, varför ta det lugnt!! Det kan man ju göra när man blir pensionär har jag hört i alla fall.
Schema för vecka 17. Inget vilohem för en förlamad cancerpatient!
Fortsättning följer…