* 1972-03-10
+ 2011-04-26
…så står vi här och vi har förlorat en vän…
Vi tänker på alla tillfällen som han förgyllt vår tillvaro med sitt leende och sina galna upptåg.
Och…
…alla gånger han fixat utrustning som klubben behövt låna snarast…
…när vi var på Gotland en sommar och han köpte en didgeridoo som han tappert roade oss med…
…när han följde med på hillclimb, 65 mil av skratt, enkel resa…
Det finns många minnen…
Ja Du Haga, Du lämnar ett stort tomrum efter Dig…
Det här känns förbannat overkligt och väldigt, väldigt sorgligt….men….
VILA I FRID
Nyhetstext Måndag 30 Maj 2011
If he could start again…
…a million miles away,
He will keep himself,
He would find a way
I fredags var det dags…..dags att gränsla våra motorcyklar och åka till den vackra Folkärna Kyrka…nu hade dagen kommit då vi skulle ta farväl av vår vän Haga…
Fy sjutton vad smärtsamt….kan inte beskriva i ord hur sorgligt det var…
Efter begravningen lät vi motorerna vråla ut en smärtsamt farväl. Vi åkte till klubben där vi tog emot dem som ville träffas och fika efter denna svåra stund. Sigbritt hade bakat (TACK!) och vi hade gjort fint med Haga´s Cramo-väst (berättar historian om västen en annan gång), ett inramat foto på vår vän och tända ljus. Fika-stunden uppskattades av många, det var nog 50 personer som kom, och det kändes skönt att träffas en stund efter att vi varit i kyrkan. Vi fick även höra att det uppskattades att vi kommit på motorcyklarna till begravningen och vi vet att Haga själv skulle ha hoppat jämfota av förtjusning av ljudet i våra motorer….det var också ett sätt att hedra honom…
I hurt myself today
to see if i still feel.
I focus on the pain,
the only thing thats real.
The needle tears a hole;
the old familiar sting,
try to kill it all away,
but I remember everything.
what have I become,
my sweetest friend?
Everyone i know,
goes away in the end,
and you could have it all:
my empire of dirt,
I will let you down,
I will make you hurt.
I wear this crown of thorns
upon my liars chair:
full of broken thoughts,
I cannot repair.
Beneath the stains of time,
the feelings dissapear.
You are someone else,
I am still right here.
What have I become,
my sweetest friend?
Everyone I know,
goes away in the end,
and you could have it all:
my empire of dirt.
I will let you down,
I will make you hurt.
If I could start again,
a million miles away,
I will keep myself,
I would find a way.