Först några ord från Webmastern:
Okej kära vänner, som jag berättade häromdagen så har jag bett Galtholmen Mc’s Thomas Strand alias Mr Musiclover alias Fight! om en uppdatering av vad som händer i hans liv, hur det gått med hans rehabilitering, helt enkelt om hans så kallade ”resa”.
Vi pratade lite fram och tillbaka och när han väl började skriva så kunde han konstatera att det blir en LÅNG berättelse och han funderade över huruvida folk skulle orka läsa…men jag är helt övertygad om att många funderat över vad det är som egentligen hänt, att många bryr sig men inte haft modet att fråga…och ni vet ju hur män är när det gäller det här med att samtalsämnet blir känsligt och svårt, tänk om de skulle fråga honom och till råga på allt börja gråta! Hemska tanke! 😉
Hur som helst så har det ju inte framkommit här på sidan vad vår käre vän egentligen drabbades av och det är så klart ett aktivt val från Galtholmen Mc’s och Strands sida, men nu har det gått ett år och vår kämpe är redo att berätta själv, med helt egna ord.
Jag väljer att kalla det för ”reseberättelse”, för det är sannerligen en ”resa” att vara 45 år och i stort sett bli lam från den ena dagen till den andra, att få veta att man måste kämpa för att överleva, att inte veta om det kommer att gå vägen men att ändock aldrig ge upp.
Berättelsen kommer att delas upp i flera delar och här kommer den första…
September – December 2013:
Här kommer en lång och utförlig berättelse om vad jag har varit med om. Började lite med ont i ryggen och lite stel.
Var med Galtholmen till Spanien i september 2013 och där åkte jag motorcykel och det trodde jag inte skulle gå men det var inga problem.
Kanske för att vi åkte BMW men det skulle jag aldrig erkänna! Var även ut på en löpvända med Stenman och inga problem där heller. Blev ju en och annan öl som dämpade smärtan kanske.
När vi kom hem den 20 september så kändes det bra med allt. Tog mig en löpvända men fick vända efter 500 meter då ryggen gjorde fruktansvärt ont. Tänkte att det bara vara att vila så blir det nog bra. Har ett fysiskt arbetet då jag jobbar som resemontör i hela Sverige och går i trappor hela dagarna upp och ner. Vilket jag gjort i 25 år. Men börjar känna att det känns inte som det ska i ryggen. Sliter på och tar smärtstillande. Till slut tar jag kontakt med Vårdcentralen i Avesta och försöker få en tid.
Får en tid den 25/10-13. Träffar en så kallad stafettläkare. Han är tittar lite på ryggen och säger att jag ska ta Alvedon och göra en egen remiss till sjukgymnast.
Då jag har reumatism så vill jag ha en vanlig slätröntgen för att utesluta eventuell Ankyloserande Spondylit som är en inflammatorisk sjukdom. Men det ju inte bra att röntga sig sa han!!
När jag sa att jag hade reumatism så fick jag en tid på en gång.
Han ringde upp två timmar senare och sade att jag hade diskförslitning mellan Th4 och Th5. Ungefär mitt i bröstryggen.
Var till sjukgymnastiken och skrev in mig direkt. Tog 3 veckor innan jag fick en tid där. Ont i ryggen som bara den men inget allvarligt enligt läkaren så.
Sjukgymnasten sade att jag var väldigt stel och hård i musklerna. Hon gav mig akupunktur och mobiliserade ryggen. Blev bra först men sedan kändes det inte bra. Jobbade och slet en vecka till. Nytt besök hos sjukgymnasten och hon knådade samt gav akupunktur. Kändes bra för stunden. Började att få konstiga smärtor i magen och neråt ryggen. Var till akuten för det men bara lite mer smärtstillande.
Jobbade på som vanligt men gick på smärtstillande hela tiden. Morfin till natten så man fick sova några timmar i alla fall.
Min sjukgymnast tycker att jag blir sämre för varje gång vi ses. Hon fixar en tid till en duktig naprapat som ska försöka få ryggen bra.
Har så ont, ringer till Vårdcentralen och försöker få en tid den 13/12 men första lediga tiden är 23/1 – 14!! men hon ger mig ett tips att ringa kl 7 på morgonen den 13/12 och försöka på en akuttid med läkaren.
Gör så och får en tid redan kl 9.30.
Kommer dit och han ber mig sätta mig ner mittemot honom.
Pratar lite om vilket fint för och efternamn han och jag har…
Sedan säger han att han tittat på röntgenplåtarna ifrån 25/10 och han säger att jag har en Fraktur på kota Th8… Ingen läkare som talat om det för dig?? Nääää
Ringer till sjukgymnast och talar om vad läkaren sagt. Hon kontaktar sin röntgenläkare som får titta och bekräftar vad som sagt. Får absolut inte åka till någon naprapat senare.
Jobbar två dagar till sen den 18/10 tar jag ut ledighet och ska kurera mig till den 7/1-14… Långledig tänkte jag, bara ligga och ta det lugnt hemma med min familj..
På juldagen står jag inte ut längre, värken är fruktansvärd, jag kan inte hålla mig upprätt utan ligger på köksgolvet och gråter. Min fru ringer ambulans, men enligt sköterskan där så är mitt tillstånd inte livshotande utan jag får vackert ta mig till akuten på egen hand!! Min fru kör ner mig till akuten på Avesta Lasarett. Där ger de mig smärtstillande sprutor och sen får jag åka hem igen. Värken borta i cirka tre timmar sen är det lika illa igen.
På morgonen den 30/12 ringer min sjukgymnast och undrar om jag vill prova tejpning på ryggen. Min fru kör ner mig och ber sjukgymnasten om hjälp att ta mig till akuten för vidare transport till Falu Lasarett. Då upptäcker sjukgymnasten att mitt högra ben inte riktigt följer med och släpar efter. Klarar inte av att gå själv utan får hjälp av både min fru och sjukgymnasten. Väl på akuten så hamnar jag på ett rum och får ganska snart träffa läkaren. Det blir då omgående sjuktransport till Falu Lasarett. Detta är då dagen innan nyårsafton den 30/12-2013.
