{"id":495,"date":"2018-03-30T08:59:38","date_gmt":"2018-03-30T08:59:38","guid":{"rendered":"http:\/\/galtholmenmc.se\/?page_id=495"},"modified":"2018-10-14T15:07:14","modified_gmt":"2018-10-14T15:07:14","slug":"del-13","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/galtholmenmc.se\/?page_id=495","title":{"rendered":"Del 13"},"content":{"rendered":"

N\u00e5gra ord fr\u00e5n Webmastern:<\/strong> Jag och s\u00e4kert m\u00e5nga med mig har v\u00e4ntat p\u00e5 forts\u00e4ttningen av It\u00b4s a STRAND thing och funderat \u00f6ver varf\u00f6r den uteblev….? Detta berodde p\u00e5 att han fick sin sjukskrivning avslagen fr\u00e5n och med\u00a0 1\/11 -2016 och det tog mycket p\u00e5 hans krafter och lusten att skriva f\u00f6rsvann helt. Men som den krigare han \u00e4r s\u00e5 forts\u00e4tter han att k\u00e4mpa som en av de tappraste vi sk\u00e5dat!<\/p>\n

Tack f\u00f6r att vi f\u00e5r ta del av din resa Strand, din ber\u00e4ttelse r\u00f6r mig till t\u00e5rar!<\/p>\n

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….<\/p>\n

FJ\u00c4LLMARATON S\u00c4LEN 27\/8 2016<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/p>\n

S\u00e5 var det dags att r\u00f6ra sig upp\u00e5t emot S\u00e4len d\u00e5, vi \u00e5kte upp p\u00e5 fredagen och sammanlagt var vi nog n\u00e4rmare 20 st som skulle springa i S\u00e4len.<\/p>\n

Vi var och h\u00e4mtade ut nummerlapparna och David kom fram och pratade lite och fr\u00e5gade om jag var nerv\u00f6s inf\u00f6r loppet och kunde ju bara s\u00e4ga att det var jag verkligen!!! Han ber\u00e4ttade att de hade gjort om banan och de skulle ha en genomg\u00e5ng nu ikv\u00e4ll som han rekommenderade att vi skulle se, betydligt jobbigare och mer trail och mycket mindre asfalt \u00e4n tidigare men det ska ju vara ett trail-lopp s\u00e5 det var inte s\u00e5 konstigt. Loppet skulle b\u00f6rja med att springa fram till Gustavbacken i Lindvallen och sedan ta sig upp\u00e5t i backen s\u00e5 r\u00e5det var att ta det lugnt i b\u00f6rjan.<\/p>\n

Vi laddade med en rej\u00e4l pastabuff\u00e9 och tog det allm\u00e4nt v\u00e4ldigt lugnt. Det var lite snack i vardagsrummet innan l\u00e4ggdags p\u00e5 fredagskv\u00e4llen gjorde att man blev mer och mer sugen p\u00e5 att ta sig runt det hela. Mitt reportage var i slutet p\u00e5 broschyren som alla fick som skulle springa loppet. V\u00e4ldigt inspirerande och kul att l\u00e4sa. Innerst inne var jag dock v\u00e4ldigt orolig och tankarna var p\u00e5 att jag inte skulle klara av det! Jag har hittills inte haft n\u00e5got bakslag i tr\u00e4ningen och i utvecklingen men detta var ju hur l\u00e5ngt som helst som jag skulle f\u00f6rs\u00f6ka besegra\u2026 Det var m\u00e5nga som peppade mig och sa att \u201ddet kommer du att klara!!\u201d Jo det var ju l\u00e4tt att s\u00e4ga t\u00e4nkte jag men betydligt sv\u00e5rare att genomf\u00f6ra. Lalla var helt s\u00e4ker p\u00e5 att vi skulle klara det och p\u00e5 v\u00e4gen upp sa han att vi kommer att g\u00f6ra det p\u00e5 4 timmar och 13 minuter. Han sa att jag inte skulle t\u00e4nka s\u00e5 mycket p\u00e5 tiden eller s\u00e5, utan mer att \u201dtror du det att du kan klara det s\u00e5 blir det nog s\u00e5\u201d. Jag kunde tyv\u00e4rr inte somna s\u00e5 snabbt som jag dock ville utan jag l\u00e5g nog en timme och h\u00f6rde hur de andra somnade in medan jag t\u00e4nkte p\u00e5 hur det skulle g\u00e5. Skulle benen orka? Skulle jag ramla och bryta pga det? Skulle orken helt enkelt ta slut?Hur m\u00e5nga tankar som helst som r\u00f6rde sig i mitt huvud den kv\u00e4llen…<\/p>\n

Opps s\u00e5 var det l\u00f6rdagsmorgon och klockan var 6.30 och dags att g\u00e5 upp och \u00e4ta en rej\u00e4l frukost.Det blev havregrynsgr\u00f6t med bl\u00e5b\u00e4r och mj\u00f6lk, juice och ett par kokta \u00e4gg s\u00e5 nog skulle man st\u00e5 sig n\u00e5gra timmar p\u00e5 fj\u00e4llet. Precis n\u00e4r vi \u00e4tit klart s\u00e5 fick jag en Enervit energitablett och en energibar att ta s\u00e5 jag skulle fylla p\u00e5 mina dep\u00e5er med energi innan loppet. Lalla hade varit p\u00e5 Intersport i Avesta och fyllt upp f\u00f6rr\u00e5det med energibars och gel som jag skulle proppa i mig under loppet. Jag hade provat gel n\u00e5gra g\u00e5nger under G\u00f6teborgsvarvet men tyckt att det \u00e4r alldeles f\u00f6r s\u00f6tt och kladdigt att trycka i sig men ska ju vara bra n\u00e4r man b\u00f6rjar bli slut. Nu fick jag ta en n\u00e4r vi kom upp till starten redan och \u00e4ven en tablett igen och klockan var bara 8.30, starten skulle g\u00e5 kl 09.00.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Bild ovan: Jag och Lalla vid starten.<\/strong><\/p>\n

Vid startomr\u00e5det s\u00e5 sl\u00e4ppte nervositeten lite, efter lite fotografering och r\u00e4tta till kl\u00e4derna s\u00e5 var det dags f\u00f6r startskottet som gick och s\u00e5 var alla 1100 l\u00f6pare p\u00e5 v\u00e4g. Det var inte s\u00e5 tr\u00e5ngt som jag var lite orolig f\u00f6r att det skulle vara, utan det gick r\u00e4tt bra att springa och jag k\u00e4nde mig taggad. Efter ca 1 km kom vi fram till Gustavbacken och det skulle springas uppf\u00f6r de n\u00e4rmaste 1000 meterna men f\u00f6r min egen del s\u00e5 blev det inte att springa utan mer g\u00e5 med r\u00e4tt rask takt uppf\u00f6r. Starten k\u00e4ndes v\u00e4ldigt bra och det var motiverande att ta sig uppf\u00f6r.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Bild ovan: Jag och Lalla p\u00e5 v\u00e4g uppf\u00f6r Lindvallensbacke<\/strong><\/p>\n

P\u00e5 toppen s\u00e5 tog vi oss vidare p\u00e5 S\u00e4lenstugan och deras fj\u00e4llby. Det blev l\u00f6pning p\u00e5 sp\u00e4nger (tr\u00e4plankor som bildar en form av g\u00e5ngbro) genom myrmarken och p\u00e5 vissa st\u00e4llen fanns det riktigt djupa h\u00e5l bredvid. Jag visste hur min balans var och att det sp\u00f6kade i mitt psyke om hur det har g\u00e5tt att h\u00e5lla sig innanf\u00f6r ett omr\u00e5de. D\u00e5 Lalla att jag skulle slappna av i axlarna och bara springa, inte t\u00e4nka s\u00e5 mycket p\u00e5 vad jag g\u00f6r s\u00e5 g\u00e5r det bra. Jo tack t\u00e4nkte jag, men sn\u00e4ll och lydig som jag \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kte jag att slappna av och bara l\u00e5ta benen g\u00f6ra jobbet. En sp\u00e5ng \u00e4r ju inte s\u00e5 bred utan ca 20 cm kanske. Trampar man snett och faller s\u00e5 blir man bl\u00f6t eller \u00e4nnu v\u00e4rre s\u00e5 g\u00f6r man sig riktigt illa. Det var r\u00e4tt sv\u00e5rt att springa n\u00e4r jag hade det i tankarna. Speciellt n\u00e4r man dagen innan h\u00f6rt de ansvariga att det kommer att bli sv\u00e5rt, halt och ostabilt att ta sig \u00f6ver myrmarkerna p\u00e5 sp\u00e4ngerna\u2026<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Bild ovan: Ute p\u00e5 banan!<\/strong><\/p>\n

Efter 5,5 km s\u00e5 kom vi fram till H\u00f6gfj\u00e4llshotellet och den f\u00f6rsta v\u00e4tskekontrollen, det fanns \u00e4ven lite snacks och salt. Det var bara att svepa 2 muggar med energidryck, \u00e4ven lite chips slank ner, hehe. Sen s\u00e5g jag n\u00e4sta utmaning och det var nu dags f\u00f6r att ta sig upp hela v\u00e4gen till Storfj\u00e4llet, allts\u00e5 uppf\u00f6r \u00e4nnu en slalombacke och denna g\u00e5ng s\u00e5 lutade det lite mer \u00e4n f\u00f6rra g\u00e5ngen. V\u00e4l uppe p\u00e5 slalombacken s\u00e5 steg det \u00e4nnu mer p\u00e5 toppen och det var d\u00e5 myrmark och sp\u00e4nger igen. Det k\u00e4ndes v\u00e4ldigt bra och benen var \u00e4nnu pigga. Jag slappnade av en liten stund och d\u00e5 gick det inte bra. Jag tappade balansen och b\u00e5da benen trycktes ihop lite f\u00f6r snabbt och de fastnade i det l\u00e4get, jag hade fallit. Jag k\u00e4nde genast igen sm\u00e4rtan. Det var samma sm\u00e4rta som n\u00e4r jag hade nyligen kommit hem fr\u00e5n sjukhuset och benen vek sig n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte ta n\u00e5gra steg utan st\u00e5bordet. Jag trodde d\u00e5 att jag hade brutit kn\u00e4t. Jag f\u00f6rs\u00f6kte st\u00e4lla mig upp i myren men jag fick inte upp benen utan de var l\u00e5sta, ihopvikta. Lalla kom fram och fr\u00e5gade hur det gick och jag svarade helt enkelt att det inte gick bra utan jag kunde inte r\u00e4ta ut benen!! Men till slut s\u00e5 gick det och jag b\u00f6rjade att g\u00e5 snabbt f\u00f6r att mjuka upp benen och f\u00f6rs\u00f6ka bli varm igen. Efter ca 100 meter s\u00e5 b\u00f6rjade jag springa lite och snart hade 42 km l\u00f6parna komma ifatt oss. De h\u00f6ll en riktigt bra fart s\u00e5 det var bara stiga lite \u00e5t sidan och beundra de fantastiska atleterna. Jag och Lalla hade p\u00e5 oss varsellf\u00e4rgad tr\u00f6ja med texten ”V\u00c5GA BLI TR\u00d6TT!\u201d p\u00e5 ryggen s\u00e5 l\u00f6parna hurrade p\u00e5 oss: KOM IGEN NU!! Det var v\u00e4ldigt inspirerande att h\u00f6ra n\u00e4r loppet var som tyngst och gav mig inspiration till att avsluta loppet, jag kunde klara av det.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Bild ovan: Mot Storfj\u00e4llet!<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Bild ovan: V\u00c5GA BLI TR\u00d6TT!<\/strong><\/p>\n

Vi kom fram till skylten: BANANS H\u00d6GSTA PUNKT 924 meter \u00f6ver havet och det k\u00e4ndes ju inte helt fel. Fast nu visste jag att vi skulle ner\u00e5t i Storfj\u00e4llsgraven och d\u00e4r skulle det bli extremt stenigt och sv\u00e5rsprunget. N\u00e4sta v\u00e4tskekontroll kom efter 10,8 km och nu hade vi sprungit lika l\u00e5ngt som jag hade sprungit tidigare, skillnaden var att jag k\u00e4nde mig mycket piggare och hade inga k\u00e4nningar av mj\u00f6lksyra i benen, kn\u00e4t k\u00e4ndes ocks\u00e5 bra nu. Jag fick gel strax innan kontrollen och vid kontrollen s\u00e5 blev det 2 muggar energidryck och en n\u00e4ve chips och 5-8 skivor saltgurka, jag passade \u00e4ven p\u00e5 att ta en mugg vatten n\u00e4r det nu fanns.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Bilder ovan: Storfj\u00e4llsgraven och Storfj\u00e4llsgravens stenparti.<\/strong><\/p>\n

Nu kom det mer och mer l\u00f6pare ifatt oss och jag fick stanna upp och l\u00e5ta dem l\u00f6pa f\u00f6rbi.<\/p>\n

Det var s\u00e5 stenigt och sv\u00e5rt att ta sig fram att vi l\u00e5g p\u00e5 ca 20 min\/km just d\u00e5 och det var ju inte s\u00e5 bra med tanke att vi skulle ta runt p\u00e5 ca 12 min\/km. N\u00e4r stenarna tog slut s\u00e5 b\u00f6rjade det att stiga upp\u00e5t igen, fast denna g\u00e5ng s\u00e5 var det sn\u00e5rigt, stenigt och b\u00f6rjade bl\u00e5sa lite, vi hade sedan innan haft turen att ha medvind ifr\u00e5n H\u00f6gfj\u00e4llshotellet. Efter 13,9 km s\u00e5 kom vi fram till Hemfj\u00e4llstugan och dags f\u00f6r en v\u00e4tskekontroll igen. Som vanligt 2 muggar, chips och saltgurka, tog mig \u00e4ven en gel igen och s\u00e5 var mina dep\u00e5er fyllda igen och jag k\u00e4nde mig riktigt pigg. Tanken slog mig flera g\u00e5nger att n\u00e4r skall mj\u00f6lksyran komma??? Den m\u00e5ste ju det, det har den ju gjort varje g\u00e5ng jag sprungit mer \u00e4n 6 km!!Men nej du, ingen mj\u00f6lksyra eller krampk\u00e4nningar h\u00e4r inte!! En v\u00e4ldigt sk\u00f6n k\u00e4nsla inf\u00f6r de sista 7 km av loppet.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Bild ovan: Sanningen p\u00e5 en skylt!!<\/strong><\/p>\n

Vi tog oss upp\u00e5t med b\u00e5de l\u00f6pning och snabb promenad. Jag s\u00e5g en kvinna framf\u00f6r oss som jag s\u00e5g att vi tog in p\u00e5 och d\u00e5 b\u00f6rjade t\u00e4vlingsm\u00e4nniskan i mig komma fram. \u201dJag bara m\u00e5ste om henne\u201d t\u00e4nkte jag p\u00e5 och efter ca 1 km kom vi ifatt och gick om. En liten seger i loppet. D\u00e5 var vi h\u00f6gst upp p\u00e5 Hemfj\u00e4llet p\u00e5 898 meters h\u00f6jd och nu hade vi ca 6 km l\u00f6pning ner\u00e5t mot m\u00e5let. Nu var det lite myrmark men inte s\u00e5 farligt som tidigare, efter en stund s\u00e5 blev det till och med grusv\u00e4g, kanske skulle det g\u00e5 att g\u00f6ra en slutspurt? Jag k\u00e4nde mig hur l\u00e4tt som helst att springa n\u00e4r det inte fanns n\u00e5got som mina f\u00f6tter kunde fastna i, typ ljung, r\u00f6tter, stenar, gegga, ja allt m\u00f6jligt. Jag sprang hela tiden med blicken n\u00e5gon meter framf\u00f6r f\u00f6tterna. Lalla bad mig att stanna upp och bara njuta av den fantastiska utsikten!! Jag gjorde det och fick en storslagen k\u00e4nsla. En fantastisk natur framf\u00f6r mig, ett lopp som g\u00e5r b\u00e4ttre \u00e4n vad jag hade v\u00e5gat dr\u00f6mma om och ett m\u00e5l som var p\u00e5 v\u00e4g att g\u00e5 i uppfyllelse.<\/p>\n

P\u00e5 grusv\u00e4gen mot Sn\u00f6gubben vid toppen p\u00e5 Lindvallen s\u00e5 blev det bara l\u00f6pning. Vid vissa st\u00e4llen s\u00e5 var det lite halt p\u00e5 sp\u00e4ngerna men med tungan r\u00e4tt i munnen s\u00e5 var vi snart vid Sn\u00f6gubben. Nu g\u00e4llde det bara att benen skulle ta mig nedf\u00f6r slalombacken ocks\u00e5. Det var skulle bli l\u00e4ttare sagt \u00e4n gjort\u2026 Vid varje steg gjordes varende kilometer, varenda uppf\u00f6rs -och nedf\u00f6rsbacke och 3,5h l\u00f6pning sig p\u00e5mint men jag visste att jag skulle klara av det. N\u00e4r det \u00e4r ca 1,5 km kvar till m\u00e5l s\u00e5 ser vi Tobias Nyqvist som har sprungit 21 km tidigare och nu sprungit f\u00f6r att m\u00f6ta oss. Hans pepp n\u00e4r vi kom var v\u00e4ldigt motiverande att h\u00f6ra och gav mig extra v\u00e4lbeh\u00f6vlig energi. N\u00e4r vi n\u00e4rmade oss de sista 500 metrarna st\u00e5r det fler fr\u00e5n Diccfors gym och st\u00e5r och hejar p\u00e5, och de hejar p\u00e5 mig. Jag sprang p\u00e5 ren adrenalin, benen \u00e4r helt slut och orken tryter rej\u00e4lt, men de lyfte mig. N\u00e4r jag n\u00e4rmade mig m\u00e5let s\u00e5g jag hela gymmet som stod och skrek och hejade p\u00e5, uti h\u00f6gtalarna h\u00f6r jag speakern \u201dnu kommer Thomas Strand och Lalla Dickfors nedf\u00f6r backen\u201d och h\u00f6r honom prata om min resa att jag satt i rullstol och varit f\u00f6rlamad under 2014 och jag tr\u00e4nat mig i samr\u00e5d med Lalla och att jag nu tagit mig runt 21 km. Jag lyckades till och med att spurta in de sista metrarna. Jag hade nu gjort det, fr\u00e5n att inte kunna r\u00f6ra p\u00e5 mina t\u00e5r till att springa ett halvmaraton i fj\u00e4llen, det mer \u00e4n vad jag n\u00e5gonsin hade v\u00e5gat dr\u00f6mma om. Skall jag erk\u00e4nna s\u00e5 k\u00e4ndes fruktansv\u00e4rt bra, riktigt j\u00e4kligt bra!<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Bild ovan: P\u00e5 v\u00e4g mot m\u00e5l!<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Bild ovan: M\u00e5lg\u00e5ng!<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Bild ovan: Lalla och jag i m\u00e5l!<\/strong><\/p>\n

Vi gick i m\u00e5l p\u00e5 tiden 4.10 och det var klart b\u00e4ttre \u00e4n vad jag hade kunnat f\u00f6rest\u00e4lla mig. Endast 3 minuter snabbare \u00e4n vad Lalla hade tippat p\u00e5 v\u00e4gen upp till S\u00e4len, m\u00e5ste s\u00e4ga att det var r\u00e4tt bra tippat av honom. Efter m\u00e5lg\u00e5ngen s\u00e5 fick jag en liten blankett i l\u00e4der d\u00e4r det st\u00e5r att jag klarat Fj\u00e4llmaraton 2016. Nu var det bara att ta sig tillbaka till stugan och p\u00e5b\u00f6rja \u00e5terh\u00e4mtningen. Duschen och bastun h\u00e4grade och en v\u00e4ldigt kall \u00f6l stod i kylen och v\u00e4ntade p\u00e5 mig n\u00e4r vi kom tillbaka. Jobbigt att g\u00e5 v\u00e4gen hem men samtidigt en s\u00e5dan sk\u00f6n k\u00e4nsla, att veta vad min kropp klarar av men \u00e4ven vad mitt psyke klarar. Efter bastun s\u00e5 k\u00e4ndes det helt okej i benen och det gick faktiskt att g\u00e5 upp till \u00f6verv\u00e5ningen, men jag b\u00e4vade f\u00f6r morgondagen n\u00e4r jag skall ta mig ner till frukosten\u2026<\/p>\n

Det blev nu dags f\u00f6r oss att r\u00f6ra sig till banketten p\u00e5 Experium d\u00e4r det skulle bli mat och underh\u00e5llning. Precis n\u00e4r vi kommer dit s\u00e5 kom David fram och fr\u00e5gade om jag hade lust och mod att g\u00e5 upp och prata om min resa fr\u00e5n sjukdom till fj\u00e4llmaratonl\u00f6pare. \u201dMmm ja det kan jag v\u00e4l g\u00f6ra\u201d sa jag. I samma stund s\u00e5 fick jag n\u00e4stan lite panik. \u201d Vad fan har jag nu gett mig in p\u00e5?\u201d det \u00e4r ju n\u00e4stan 250 personer som kommer att lyssna p\u00e5 mig, n\u00e4r jag st\u00e5r p\u00e5 scenen och pratar. N\u00e5got jag aldrig hade gjort tidigare. Banketten b\u00f6rjade och tankarna f\u00f6rsvann bakom all mat och dryck som stod framf\u00f6r oss. Det kom en gammal bekant fr\u00e5n Avesta, som bor i s\u00f6dra Sverige nu, och var v\u00e4ldigt imponerad av mig och den resa som jag gjort. Han h\u00e4lsar att hans reses\u00e4llskap ocks\u00e5 var v\u00e4ldigt imponerade av mig. Det v\u00e4rmde v\u00e4ldigt och jag b\u00f6rjade att f\u00f6rst\u00e5 vad jag har \u00e5stadkommit under denna dag. De visade lite filmklipp p\u00e5 en stor sk\u00e4rm som de hade filmat under dagens lopp f\u00f6r b\u00e5de 21 km och 42 km. Jag b\u00f6rjade n\u00e4stan hoppas p\u00e5 att de gl\u00f6mt bort mig\u2026 Folk b\u00f6rjade att trappa av d\u00e5 en del nog var v\u00e4ldigt tr\u00f6tta ,inklusive mig sj\u00e4lv, men s\u00e5 kom David och fr\u00e5gade om jag var sugen att g\u00e5 upp p\u00e5 scenen efter n\u00e4sta break? \u201dJa det \u00e4r jag v\u00e4l\u201d svarade jag med en os\u00e4kerhet p\u00e5 r\u00f6sten. Han fr\u00e5gade om Lalla inte ocks\u00e5 skall f\u00f6lja med och jag sa svarade \u201dsj\u00e4lvklart!\u201d. Jag t\u00e4nkte att han har ju erfarenhet av att st\u00e5 och prata inf\u00f6r \u00e5h\u00f6rare s\u00e5 det blir ju lite l\u00e4ttare f\u00f6r mig d\u00e5, men framf\u00f6rallt att ha st\u00f6det av en n\u00e4ra v\u00e4n bredvid mig. V\u00e4l uppe p\u00e5 scenen s\u00e5 b\u00f6rjade Lalla ber\u00e4tta om hur vi tr\u00e4ffades en kall dag i mars och hur vi d\u00e4rifr\u00e5n gick fr\u00e5n rullstolsberoende till, att efter 6 veckors tr\u00e4ning hos honom, ta en promenad p\u00e5 400 meter. Sedan fick jag sj\u00e4lv ta \u00f6ver mikrofon och ber\u00e4tta min resa i v\u00e4ldigt kort version, men \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nns det som jag fick med det mesta.<\/p>\n

Efter\u00e5t s\u00e5 var jag helt slut i b\u00e5de knoppen och kroppen och t\u00e4nkte att det var dags att g\u00e5 hem. N\u00e4r jag g\u00e5r genom lokalen s\u00e5 kommer det fram flera, f\u00f6r mig ok\u00e4nda l\u00f6pare och bes\u00f6kare, och ger mig s\u00e5dan ber\u00f6m att jag blev t\u00e5r\u00f6gd. En kille ber\u00f6mde mig och sa att \u201ddet spelar ingen roll vem som vann loppen idag! Det \u00e4r DU som \u00e4r den stora vinnaren!\u201d och hans s\u00e4llskap h\u00f6ll bara med, det var n\u00e5gra ytterligare som kom fram och ber\u00f6mde mig. Sakta gick jag de l\u00e5nga 500 metrarna till stugan med tunga ben men med ett leende p\u00e5 l\u00e4pparna och v\u00e4ldigt n\u00f6jd med dagen s\u00e5 somnade jag utan problem.<\/p>\n

Det b\u00f6rjade att gro ett litet fr\u00f6 att jag kanske skulle ut och f\u00f6rel\u00e4sa om min resa och att jag kanske kan ge andra lite f\u00f6rhoppningen att med en j\u00e4vla massa tr\u00e4ning, och med av en vilja av st\u00e5l, s\u00e5 kan man f\u00f6rflytta berg. Tyv\u00e4rr kommer det inte alltid att vara tillr\u00e4ckligt, men jag \u00e4r \u00f6vertygad att m\u00e5nga kan g\u00f6ra resor lik den jag har gjort. Jag har aldrig gett upp och kommer aldrig att g\u00f6ra det heller. Jag har hela tiden haft fokus att komma tillbaka och inte att sitta en rullstol var ett alternativ f\u00f6r mig. Det var dock stunder d\u00e5 jag var os\u00e4ker. N\u00e4r effekten av tr\u00e4ningen hade b\u00f6rjat att avta, jag gick med kryckor och var beroende av rullstolen. Men \u00e4ven d\u00e5 fann jag kraften att forts\u00e4tta k\u00e4mpa, f\u00f6r att kunna bli den jag \u00e4r idag.<\/p>\n

Jag har t\u00e4nkt hundratals g\u00e5nger vad som hade h\u00e4nt om Liam inte skulle ha spelat match den s\u00f6ndagen, om inte Nova velat f\u00f6lja med och hj\u00e4lpt mig att lyfta i och ur rullstolen ur bilen s\u00e5 jag kunde \u00e5ka ner till Avestavallen och se p\u00e5 matchen trots det var kallt och regnade, om inte Lalla kommit fram och pratat med Nova om hennes fr\u00e5nvaro fr\u00e5n hans gym och om inte han fr\u00e5gat om jag inte ville b\u00f6rja tr\u00e4na p\u00e5 hans gym. Det \u00e4r m\u00e5nga tillf\u00e4lligheter som har gjort det m\u00f6jligt f\u00f6r mig att vara d\u00e4r jag \u00e4r idag.<\/p>\n

Min l\u00e4kare p\u00e5 blodavdelningen blev v\u00e4ldigt r\u00f6rd och t\u00e5r\u00f6gd n\u00e4r hon fick h\u00f6ra hur jag tagit mig igenom ett 21 km Fj\u00e4llmaratonlopp i S\u00e4len. Hon som varit med mig sedan maj 2014, som sett mig liggandes i s\u00e4ngen f\u00f6rlamad i Uppsala n\u00e4r jag gjorde min sista cytostatikabehandling till att f\u00e5 se mig komma g\u00e5ende till henne p\u00e5 mottagningen i Falun och ber\u00e4ttade en s\u00e5dan historia. Hennes ord var bara \u201dDet finns ingen f\u00f6rutom du och din vilja som f\u00f6rt dig dit d\u00e4r du \u00e4r nu! Vi h\u00e4r i Falun och Uppsala har hj\u00e4lpt dig med medicin och hj\u00e4lpt dig med cancerbehandling. Ingen trodde nog i sin vildaste fantasi att du skulle kunna g\u00e5 s\u00e5 bra som du egentligen g\u00f6r!\u201d Det \u00e4r n\u00e4r l\u00e4kare s\u00e4ger s\u00e5 som jag l\u00e4ttare f\u00f6rst\u00e5r vad jag \u00e5stadkommit med min resa, fast \u00e4nd\u00e5 inte. Jag har ju trots allt bara haft fokus p\u00e5 att komma tillbaka till mitt liv och inget skulle s\u00e4tta stopp f\u00f6r det. Det liksom fanns ju inget annat. Likt \u00e4n fotbollsstj\u00e4rna som lyckas g\u00f6ra en cykelspark mot England fr\u00e5n halva plan, eller en musiker som skriver en hymn f\u00f6r en generation, s\u00e5 kommer det v\u00e4ldigt naturligt. Jag har inte h\u00f6rt n\u00e5got annat i mitt huvud \u00e4n vad \u00f6verl\u00e4karen Hans Hagberg sa till mig sista dagen innan jag blev utskriven och f\u00e4rdigbehandlad \u201dJadu Thomas. Allt ser bra ut, du har svarat s\u00e5 bra p\u00e5 alla behandlingar och cancern \u00e4r borta och vi har gjort vad vi har kunnat. Det som vi \u00e4r ledsna f\u00f6r \u00e4r att du tyv\u00e4rr sitter i rullstol. Men du kommer att bli en g\u00e5ngare igen, kanske inte v\u00e4rldens b\u00e4sta men du kommer att kunna g\u00e5 igen.\u201d. Men d\u00e4r hade han fel. F\u00f6r jag har inte blivit en g\u00e5ngare, jag har blivit en fj\u00e4llmaratonl\u00f6pare.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Bild ovan: Jag och l\u00e4karen Hans Hagberg som pr\u00e4ntade in i mitt huvud att jag skulle bli en g\u00e5ngare!<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e5gra ord fr\u00e5n Webmastern: Jag och s\u00e4kert m\u00e5nga med mig har v\u00e4ntat p\u00e5 forts\u00e4ttningen av It\u00b4s a STRAND thing och funderat \u00f6ver varf\u00f6r den uteblev….? Detta berodde p\u00e5 att han fick sin sjukskrivning avslagen fr\u00e5n och med\u00a0 1\/11 -2016 och det tog mycket p\u00e5 hans krafter och lusten att skriva f\u00f6rsvann helt. Men som den […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-495","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/galtholmenmc.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/495","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/galtholmenmc.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/galtholmenmc.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/galtholmenmc.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/galtholmenmc.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=495"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/galtholmenmc.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/495\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":938,"href":"https:\/\/galtholmenmc.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/495\/revisions\/938"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/galtholmenmc.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=495"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}